Capitalism and Fairness

Sluta låtsas

ET — Sat, 10 Nov 2007 16:43:22 +0000

DN skriver idag mer om fusket. Det är slående att läsa om att människor inte erkänner ens för sig själva att de fuskar. Personer som fördömer fusk stannar hemma när de inte är sjuka, men anser inte att det är fusk. Det tecknar en bild av människor som helt förlorat kontakten med verkligheten. Svensken lever på låtsas och hoppas att någon annan ska betala.

DNs analys av problemet är lika häpnadsveckande:

“Rapporten om fusket och svinnet är nedslående. Den berättar om ett välfärdsland vars invånare inte har förstånd att värna om de trygghetssystem de sätter ett så högt värde på. Och om politiker ur alla läger som inte har kurage att bromsa förstörelsen.”

Är det ingen som förstår att människor agerar utifrån sitt egenintresse? Människor sätter högt värde på trygghetssystemen bara för att de tror att någon annan ska betala, för att de vill leva på andras bekostnad. Folk tycker att fusk är fel men erkänner inte ens för sig själva att de fuskar. Lösningen är att göra om trygghetsystemen till försäkringar och det omgående. Då kommer utbetalningarna kopplas till försäkringsperemierna vilket innebär att ökat utnyttjande leder till ökade premier. Då kan man inte längre snylta och leva på andras bekostnad, utan får själv betala för den trygghet man önskar. Då går det inte att låtsas längre.

Bidragsfusk mycket värre

ET — Fri, 09 Nov 2007 08:26:13 +0000

Som DN skriver idag är det skillnad på skatt och bidragsfusk. Skattefusk innebär att människor behåller mera av de pengar som de själva arbetat ihop. Bidragsfusk däremot innebär att en människa fuskar sig till pengar inte tillhör dem, pengar som någon annan arbetat ihop. Begreppen måste hållas isär. Att inte betala skatt betyder alltså en utebliven intäkt för staten. Att fuska med bidrag innebär en felaktig utbetalning av skattemedel. Det enda sättet att likställa skattefusk och bidragsfusk är att anta att alla pengar som skapas i landet tillhör staten.

Likheten mellan skattefusk och bidragsfusk är att de båda drivs av människors egenintresse, men det finns avgörande skillnader. Med båda sortens fusk finns en trade-off, antingen är bidragen väldigt låga vilket kraftigt minskar incitamenten till fusk, eller så är bidragen högre men då måste det finnas kontroller. Likadant är det för skatter, är skatterna låga försvinner fusket, medan höga skatter måste kombineras med kontroller. Det är enkla samband som förklaras av människors egenintresse. Det finns däremot en avgörande skillnad. Ett skattesystem måste uppfattas som legitimt för medborgarna, och en sak som påverkar legitimiteten är hur staten förvaltar skattepengar. Varför ska någon överhuvudtaget betala skatt om skattepengarna t.ex går till någon som fuskar med bidrag?

Slutsatsen är alltså att medan skattefusk är ett tecken på att medborgarna uppfattar systemet som illegitimt är eller kan bidragsfusk vara en pådrivande anledning till att systemet uppfattas som illegitimt. Nu är jag absolut ingen anhängare av den svenska modellen, men för de som värnar om dagens system bör därför stävjande av bidragsfusk vara av hög prioritet. Varför är då kontroller av bidragsfusk så svårt att acceptera för många socialister?

Direkt kontroll över medborgarna

ET — Thu, 08 Nov 2007 12:22:41 +0000

Ett statligt högkostnadskydd för tandvård i all ära. Det är en reform som möjligen skulle kunna behövas, åtminstone för de allra mest utsatta. Men tandvårdscheckar, det är ett otroligt utryck för den svenska paternalismen. Dvs statens förmynderi över medborgarna. Staten vill gå in och detaljreglera medborganas tandläkarbesök. Ett tandläkarbesök kostar cirka 600 kronor idag. Tjugo procent av medborgarna uppger att de inte söker tandvård även om de ansers sig vara i behov av det, och det främsta skälet är ekonomiskt.

Att cirka tjugo procent av Sveriges befolkning inte har råd med ett tandläkarbesök är fullkomligt nonsens. Människor väljer att inte gå till tandläkaren och väljer att lägga pengar på annat istället. Men staten vill inte tillåta fria val, utan lägger sig i och vill detaljreglera människors liv. När Henrik Bergqvist skrev i Liberal debatt om den självförstärkande effekten av regleringar, dvs ju mer vi reglerar, desto osäkrare blir medborgaren, desto mer tycker sig staten behöva reglera. Men när Bergqvist tar upp ett tankeexempel på reglering av tandborstning för att minska tandvårdskostnader trodde jag att han förirrat sig från verkligheten. Men ack så fel jag hade. Tandvårdscheckar är faktiskt inte så många steg ifrån reglering av tandborstning.

Vakna nu svenskar och börja ta ansvar för era egna liv. Önskar verkligen svensken så här mycket regleringar?

Capitalism and Fairness

ET — Thu, 08 Nov 2007 08:09:46 +0000

The market economy and capitalism is perhaps one of the greatest inventions in mankind. Thorough the market economy people have been able to increase living standards to levels that people could not dream about for less than 100 or 150 years ago. The strongest implication is perhaps the massive increase in average lifetime that has occurred, from perhaps 40 to 80 years on average in less than a century. For an interesting and more in depth review of the amazing changes that have occurred in the world I encourage reading Johan Norbergs report World Welfare, produced for the Swedish Globalisation Council.

My main argument for capitalism and market economy though is that it is the best, most efficient, and also a fair and moral system for allocation of recourses. In order to explain this it is first necessary to understand what is meant by allocation of recourses. First of all one must realise that societies face a problem because individuals desire more goods and services than are available, this creates a problem of scarcity. If recourses were abundant no such problem would arise, all individuals could consume everything they desired. Perhaps that was the reality in the garden of eden, but it is not realistic on earth.This means that some system is needed to allocate the scarce recourses. Throughout history four such systems has existed, and they continue to exist side by side today. These are:

Brute force and violence.
Tradition, do as we always have, tribal traditions etc.
Authority, mainly state and church.
Market economy.

Some things can be inferred by comparing these systems. Firstly, for system 1-3, might is right and there is no need for consent between the parties in transaction. Secondly, the market economy is the only system where individuals can advance and improve their own situation, without doing this on the expense of someone else. The market economy is the only system where one cannot acquire something without giving something in return, in addition for transactions to occur there must be mutual consent.The market economy also has a moral aspect. That means that good actions are rewarded by good reactions, or positive reciprocity. It is obvious that trade is profitable, but profitable trade is not a one-time occurrence. In order for trade to be really profitable a long time relationship needs to be established. In order for that to happen both parties must have something to gain, or that trade is mutually rewarding. In a free market there is also competition. That means that if one of the parties engaged in trade is offered something better, or a more profitable deal, he will and should of course take that deal. Competition ensures that people will get the most out of their transactions and that the part with the best offer available will be rewarded, while the part with a bad or at least not as good offer will be unable to do business.

The market economy thus creates an environment were continuous improvements are rewarded. This encompasses the human nature of always trying to do things better, and aggregates this, today to a global scale. The market economy enables people to exchange the best of their achievements with the best achievement of others. It is therefore about time that more people realized the amazing impact of the market economy, acknowledge the great moral aspect and that criticism against the market were rebuffed. It is time for a change in perspective, it is time that the market economy should be accepted for the force of good that it is. Instead it should be the motives of the advocates of regulations that should be questioned.